Tankar vid avsked

Tänk, visst är det en underlig känsla - jag lämnar någonting som jag levt starkt med, någonting som är en del av mitt liv, någonting stort, någonting mycket. Ja, jag LÄMNAR det! Jag går vidare, jag möter nya människor, jag gör nya saker, får nya upplevelser, får nya intryck. Allt upplevt läggs liksom under.

Men, allt det gamla fortsätter sitt liv utan mig. Solen fortsätter att gå upp och ner, räven fortsätter att ströva omkring, haren vågar sig fram och mössen njuter av tystnaden . Allt bankande av träskor på golvplanken har slutat, Nu kan de njuta av ensamhet, tystnad och behöver inte vara rädda. Inte för människorna i alla fall!

Men ändå, minnena finns.
Minnena som jag vårdar ömt och som jag delar med så många kommer att följa mig hela livet.
Ljuva minnen!