Septembermorgon

Jag vaknade och tittade ut. Morgondimman dolde allt från sjön. Solen värmde sakta upp vattnet och jag tog frukostkoppen med mig ner till vattnet. Jag satt länge och såg på medan älvorna dansade klart på sjön.

Morgonkylan var obarmhärtig men jag drog min svarta munkjacka tätare runt mig. Så småningom värmde solen mig på ryggen. Sjön blev klarare och klarare, till slut låg sjön blank som en spegel och det var svårt att se vad som var verklighet och vad som var vattenspegling!
Alldeles tyst.

Så småningom ett litet plask.....Där borta syntes några fåglar..... Det var ett lom-par med sina fyra ungar som bröt vattenytans blänka. Jag satt länge och tittade på dem. De sam kors och tvärs över sjön. Alltid höll en vakt medan de andra dök.  De hade hela sjön för sig själva!

Nä, nu blev det lite för kallt för fötterna. Jag tog min kaffekopp och gick upp i stugvärmen.