Varje morgon drar jag från gardinerna och tittar på träden utanför när solen stiger upp. Från att det är alldeles mörkt ut, färgas först de översta bladen på träden guldgula. Färgen drar sg neråt allt eftersom solen stiger upp. Snart flödar världen i solsken.

Idag skall vi åka till vargparken. Där var vi med barnbarnen för något år sedan! Tvåan ställde sig och "ylade" på vargparken och fick svar av alla trettio vargarna! Det är sällsynt att de "svarar" någon annan än den de är vana vid. Med Tvåan, hon kunde, hon.

Vi tittade på ryska vargar, polarvargar men även andra djur. På vargparken tar de hand om djur som skadats i trafiken, kommit ifrån sina föräldrar, eller att folk helt enkelt "tröttnat" på sitt husdjur.

Spår i sanden

Ja, vad var det för spännande spår i sanden vi såg på stranden i somras?
Jag är säker på att det var en räv vi hade på ön!
En natt när vi satt ute  mörkret, kom nånting nerifrån vattnet upp mot oss, men det vände snabbt om, när det fick syn på oss. Kan det ha varit en räv?

Vi pratade med vännerna på fastlandet. jo, då en skabbig räv håller till i området.  Någon hade också varit och rotat i vår kompost.

Vi hoppas att någon får tag i den om det är en skabbräv, så den slipper lida.

Barnbarnen på Skype

Nu har jag lämnat ön för ett varmare klimat. Mina barnbarn träffar jag numera via Skype. Det är fantastiskt att kunna se och höra dem även om de fysiskt inte är närvarande. Barnen förändras och växer fort och det är en gåva att kunna prata med dem när som helst.
Just idag vet jag att kusinerna skall  träffas. De berättade om att de planterat lökar till våren.

I detta landet är det helt andra blommor som växer. Våra kallor i rabatten växer ungefär 2-3 cm varje dag, så det går rasande fort! Till vår stora glädje kunde vi i år för första gången i vår vinrankas historia skåda åtskilliga druvklasar. Söta och goda är de! Och rosorna blommar som aldrig förr, för att inte tala om pelargonierna i fönstrena! (utomhus)

Skogspyssel

En dag i somras medan alla vuxna var upptagna av friggebodsbyggande, samlades alla barnen på bron. De hade en massa kottar framför sig och nu var arbetet i full gång med att göra trollkottar. Det var det ena fantasifulla trollet efter det andra. Skaparglädjen var stor.

När alla hade var sitt troll (.....eller var det en vätte, eller.... ) fortsatte leken. Men nu var det med sina små skapelser som barnen lekte. Någon fick ett bo i vedtraven, någon bodde nere i lingonriset och någon mellan några stenar. De fick mjuk mossa  i sitt hus och blommor här och där. Fantasin verkade aldrig ta slut.

När jag gick till vedtraven när alla hade åkt från ön, tittade jag till deras små skyddslingar. De hade börjat förbereda sig för vintern, sa de. De såg också fram emot att få träffa alla igen nästa sommar.

Jag lade in lite extra mossa till dem. Kanske blir vintern sträng i år.....

Fiskafänge

Här ett härligt fiskarminne från i somras:
Vi hämtade fiskespöna som hängde bakom den timrade sovstugan. Bytte ut lite revar och flöten och en del fick nya krokar.

Därefter satte jag spaden i lerjorden. Fem nyfikna huvuden böjdes över  lerkokan. Var det någon daggmask där? Jo, då, Tvåan grep tag i den och drog ut den ur sitt hål, så den blev mer än dubbelt så lång.

Så småningom hade vi en hel burk full med saftiga maskar. På med flytvästar och ut i båten!

Första stoppet gav knappt något napp alls, inte andra heller. Några tyckte att det började bli tråkigt och ville hellre att vi skulle ro in och plocka näckrosor. Det fanns både gula och vita längre in vid stranden.

Jag fortsatte att ro ut mot baksidan av ön invid vassen, plumsade i ankaret och ..... oj, napp direkt och en stor baddare! Nu blev det riktigt roligt. Barnen hann inte mer än kasta i sina nyagnade krokar förrän det högg! Vi måste ha kommit mitt i ett stim! Till slut gick Tvåans spö av. men hon fortsatte utan spö. bara krok och rev. Det gick ju lika bra det!

Men Trean fick ingen fisk.
Jag föreslog att vi skulle ta upp  kroken och se om det fanns någon mask kvar. Men.... inte ens en krok!
Inte undra på att inte fisken nappade! Det blev glada skratt och vi rodde hemåt. Väl framkomna visade storfiskarna  glatt upp fångsten för föräldrarna.

Senare på kvällen var vi alla samlade runt elden. Först tog vi en stor bit av pinnbröd med smör och salt på sen vecklade upp våra foliepaket med nygrillade abborrar, doftande av härliga kryddor. Mmmmm!

Det var ett fiskafänge, det!

Minnen

Sommaren känns fjärran, men minnena har jag.
Vad häftigt det var när vi upptäckte att tornfalken byggt bo i tallen vid båtplatsen! Ja, det var inte så svårt att missa. Tornfalksföräldrarna visade tydligt sitt missnöje över att vi invaderade ön och deras jaktmarker samt störde friden,  med att anfalla oss.

Vi följde ungens utveckling med fågelkikaren. En dag försökte den lämna boet, men den hamnade på marken. Och kunde inte flyga. Den länge på våra trädgårdsstolar och kunde inget göra. Koltrasten satte sig mitt emot och försökte göra allt den kunde för att jaga bort den, men kan man inte flyga, så kan man inte! En otrolig uplevelse att få se en sån fågel på så nära håll!

Barnbarnen försökte mata den med en korvbit, men den fattade inte galoppen. Så småningom tog den sig upp i skogen igen och till slut förenades familjen.
Sen flyttade familjen sin utfordringsplats längre bort där de inte stördes av vårt dagliga liv!

Tankar vid avsked

Tänk, visst är det en underlig känsla - jag lämnar någonting som jag levt starkt med, någonting som är en del av mitt liv, någonting stort, någonting mycket. Ja, jag LÄMNAR det! Jag går vidare, jag möter nya människor, jag gör nya saker, får nya upplevelser, får nya intryck. Allt upplevt läggs liksom under.

Men, allt det gamla fortsätter sitt liv utan mig. Solen fortsätter att gå upp och ner, räven fortsätter att ströva omkring, haren vågar sig fram och mössen njuter av tystnaden . Allt bankande av träskor på golvplanken har slutat, Nu kan de njuta av ensamhet, tystnad och behöver inte vara rädda. Inte för människorna i alla fall!

Men ändå, minnena finns.
Minnena som jag vårdar ömt och som jag delar med så många kommer att följa mig hela livet.
Ljuva minnen!