Fiskafänge

Här ett härligt fiskarminne från i somras:
Vi hämtade fiskespöna som hängde bakom den timrade sovstugan. Bytte ut lite revar och flöten och en del fick nya krokar.

Därefter satte jag spaden i lerjorden. Fem nyfikna huvuden böjdes över  lerkokan. Var det någon daggmask där? Jo, då, Tvåan grep tag i den och drog ut den ur sitt hål, så den blev mer än dubbelt så lång.

Så småningom hade vi en hel burk full med saftiga maskar. På med flytvästar och ut i båten!

Första stoppet gav knappt något napp alls, inte andra heller. Några tyckte att det började bli tråkigt och ville hellre att vi skulle ro in och plocka näckrosor. Det fanns både gula och vita längre in vid stranden.

Jag fortsatte att ro ut mot baksidan av ön invid vassen, plumsade i ankaret och ..... oj, napp direkt och en stor baddare! Nu blev det riktigt roligt. Barnen hann inte mer än kasta i sina nyagnade krokar förrän det högg! Vi måste ha kommit mitt i ett stim! Till slut gick Tvåans spö av. men hon fortsatte utan spö. bara krok och rev. Det gick ju lika bra det!

Men Trean fick ingen fisk.
Jag föreslog att vi skulle ta upp  kroken och se om det fanns någon mask kvar. Men.... inte ens en krok!
Inte undra på att inte fisken nappade! Det blev glada skratt och vi rodde hemåt. Väl framkomna visade storfiskarna  glatt upp fångsten för föräldrarna.

Senare på kvällen var vi alla samlade runt elden. Först tog vi en stor bit av pinnbröd med smör och salt på sen vecklade upp våra foliepaket med nygrillade abborrar, doftande av härliga kryddor. Mmmmm!

Det var ett fiskafänge, det!